Lapp, upptejpad på toadörren i tjejernas omklädningsrum på Stockholms Dramatiska Högskola, avfotograferad den 30 september 2011. Man tackar och bockar!


Intervjuboken Utanför vanligheten, där tio personer med neuropsykiatriska funktionsvarianter som till exempel ADHD och Aspergers syndrom, berättar om sina liv har kommit ut. Vi jobbade tillsammans i ett år, och var på bokmässan tillsammans nu i september 2011. Tack kära Fredrik, Mia, Zander, "Erik", Robert H, Katja, Emily, Lina, Robert S och Helena! Jag kommer aldrig någonsin att glömma er och allt ni har fått mig att få upp ögonon för och förstå.

Och Fru Freud, min roman som kom ut i juni 2009, lever vidare i världen (Fru Freud och jag. En historia om begär). Jag har plockat ihop plockat ihop en del av det som skrivits om den till en Fru Freud-gottepåse som jag delar med mig av nedan:

”Fru Freud och jag är förstås särskilt spännande att läsa för en psykoanalytiker … jag tycker att den är vackert, poetiskt skriven… Av de ”patient”-skildringar jag läst från psykoanalys, är den kanske en av de mest inträngande, detaljerade och också plågsamma”
Tomas Böhm, M-magasin

”Det är något visst över boken. Något nytt… Det är mycket snyggt… Anna Lytsys bok är inte ett avfärdande av psykoanalysen. Den är en omskrivning, ett inlägg som vill… skapa utrymme bortom de två rigida könskategorierna… Lytsys hjältinna talar från en position bortom systemet”
Cecilia Köljing, Smålandsposten

”Den här romanen liknar inget annat. Jag sugs in i den och kan inte sluta läsa. Dels för att den är väldigt bra skriven. Dels för att den visar mig en värld som jag inte vetat något om”
Magda Gad, QX

”Lytsys beskrivning av sex mellan kvinnor tillhör de bästa jag läst”
Ann Heberlein, Sydsvenska Dagbladet

”Anna Lytsy ställer viktiga frågor om hur kön och begär betraktas inom dagens psykoanalytiska praktik. Och hon gör det genom en kvinnas intensiva och berörande berättelse”
Cecilia Nelson, Göteborgs-Posten

”Få svenska romanförfattare lyckas med konsten att skildra en angelägen historia utifrån ett starkt berättarjag med en helt igenom okonstlad och övertygande språkdräkt. Anna Lytsy är ett lysande undantag”
Filippa Mannerheim, Bibliotekstjänst

”Ett fantastiskt lustmord på en självupptagen man… Den har någonting som är väldigt bra… om hur man kan växa från ett destruktivt förhållande och gå ut till någonting som är nytt och bättre… den talar också om psykoanalysen och hur viktig den kan vara, men också svår”
Magnus Utvik, Gomorron Sverige

“Analysens tvingande form och teoriernas resonemang om manligt-kvinnligt blir en lång och kampfylld väg till frigörelse från könsidentiteter och en sorts återfödelse som autonom människa... De drygt 400 sidorna som berättar om denna inre resa pulserar av olika sorters begär. Men framförallt blir man som läsare fascinerad av dialogen med Fru Freud under de många timmarna i soffan, de som återges så väl”
Liv Beckström, Kommunalarbetaren

”Ett kvinnligt berättarjag...ger läsaren en initierad inblick i den analytiska processens innersta hjärta och nerv...Berättarjaget talar ur det analytiska utrymmets hjärta, med all den sorg och glädje detta innebär - och utan ett spår av ironi, distans, eller sökt intellektualisering. Detta ger skildringen en innerlighet som dock inte inrymmer ett spår av sentimentalitet...Psykoanalytisk ortodoxi, det vill säga reducerandet av psykoanalytiskt tänkande till stelnade formler och förenklingar utgör en frestelse för varje analytiker...är därför något varje analytiker måste brottas med. Fru Freud och jag ger en bild av denna brottning - vilket är desto mer uppfriskande i en tid då den levande psykoanalytiska teoriutvecklingen tenderar att förväxlas med dess ortodoxi"
Psykoanalytikern Maria Yassa, Divan

”I Fru Freud och jag får vi ingående följa hela den psykoanalytiska processen… Det är… provocerande prövande… men också tragikomiskt och ironiskt. När hon kommer ut på andra sidan…har hon kommit svaret nära. Svaret på den fråga som Sigmund Freud själv inte tyckte sig riktigt kunna besvara…: Vad är egentligen innerst inne en kvinnas önskningar och behov?”
Sara Hammarkrantz, Leva

”Anna Lytsys bok pekar mot behovet av… en ny utvecklingspsykologi”
Leg psykoterapeut Anna Christina Sundgren, Insikten

Allra sist citerar jag med stolthet och glädje (och med hennes tillåtelse) vad författaren Lotta Thorsén skrivit på Bokcirklar.se:
”I Augustprisnomineringarnas tid -om det fanns ett Thorsénpris skulle jag ge det till Anna Lytsys roman Fru Freud och jag. Den berör mig längst in i själen OCH kroppen. Den begär min uppmärksamhet, gör mig uppmärksam på vad jag begär. Den är resonerande, känslig, kroppslig, smärtsam, lycklig, sorgsen, hemsk, härlig, rolig faktiskt och den berättar en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. För mig är det också igenkänning, både vad gäller analysrummet och resonemanget kring kön och identifikation, även om jag aldrig har formulerat det så tydligt som Anna Lytsys huvudperson i romanen gör, bland annat för att jag, som en verklig person, inte har samma bakgrund som hon. Men när jag läser och reflekterar så inser jag att det inte spelar någon roll. Jag tror verkligen på det hon säger. Läs, läs, läs, läs!!!”