2019 kom ”Barn som tvingas välja bort en förälder. Föräldraalienation i Sverige: fakta, rättsregler, erfarenheter” som jag gjort tillsammans med advokat Christina Bergenstein ut på Nordstedts Juridik. Sedan boken kom har både Christina och jag för länge sedan tappat räkningen på alla både föräldrar och professionella (från ffa socialtjänst/familjerätt och juridik) som kontaktat oss. Kunskapsbristen rörande FA, och de risker och det lidande den leder till, är fortfarande enorm, men ett litet ljus i mörkret är att den här boken faktiskt gör skillnad: det refereras, både direkt och indirekt, till den i domar som rör vårdnad, boende och umgänge (i både tingsrätt och hovrätt) och den utgör källa i ett vid det här laget ansenligt antal akademiska texter som t ex magisteravhandlingen i socialt arbete av Lenita Lehtikangas från Helsingfors Universitet 2020: Föräldraalienation - barnets perspektiv sett ur barnskyddets klientberättelser samt Ett föräldraperspektiv på umgängessabotage av Sofia Wikman (examensarbete i civilrätt i Uppsala 2020), Att avgöra tvisten men inte lösa konflikten. Om domstolens bedömning i mål om vårdnad vid föräldrars samarbetssvårigheter av Liz Wennerberg (examensarbete på juristprogrammet i Lund 2020), Barns delaktighet i vårdnadstvister – är det så bra som det låter? av Elin Johansson (kandidatuppsats på juristprogrammet i Lund 2021), Otillbörlig påverkan av Sofia Sjödahl (examensarbete på juristprogrammet i Lund 2021) och Tvångsomhändertagande av barn med anledning av föräldrars konflikt av Dorothea Almström (examensarbete vid juristprogrammet i Göteborg 2021).

Christina och jag har föreläst utifrån boken vid t ex Svensk Juriststämma 2021, Medlingens Dag 2021, Familjerättsdagen 2021, genom Norstedts Juridiks kursutbud, samt både tillsammans och var och en för sig i ett stort antal mindre sammanhang, för t ex advokater, socialsekreterare och föräldrar.

Röster i media om boken:

Så här skriver Bibliotekstjänst i sin recension: ”Författarna slår i förordet fast att föräldraalienation är en form av psykisk barnmisshandel med allvarliga konsekvenser. Det finns en omfattande internationell kunskap och forskning i ämnet som stödjer detta påstående. Syftet med denna initierade bok är att sprida kunskap /…/ Barn som tvingas välja bort en förälder är mycket bra och lyfter ett svårt och viktigt ämne”. (Therese Nordholm i Bibliotekstjänsts häfte nr 15, 2019)

I en fyra sidor lång artikel i Svenska föreningens för kognitiva och beteendeinriktade terapier tidskrift Sokraten nr 3, 2019 skriver leg. psykoterapeut Helena Löfgren: ”Boken är den första i sitt slag i Sverige och fyller en stor och viktig kunskapslucka, som jag tror är viktig för många yrkesgrupper, inte minst oss terapeuter. Den är mycket informationstät /…/ Vi är nog många som mött detta i vår professionella vardag utan att ha haft ett namn, kriterier, redskap, och samarbetsnätverk. Jag har sedan boken kom ut våren 2019 redan mött ett antal människor som blivit oerhört lättade och glada över vetskapen att det finns en bok om detta”.

På Familjerättssocionomernas riksförening, FSR:s, hemsida redogör Malin Carlsson och Erica Lindberg för ett besök i Kanada i artikeln "Artikel om föräldraalienation – baserad på föreläsningar vid AFCC:s konferens i Toronto” från den 1 september 2019 och avslutar sin text med: "Det har kommit ut en svensk bok på temat i år; ”Barn som tvingas välja bort en förälder. Föräldraalienation i Sverige: fakta, rättsregler, erfarenheter” /…/ den ger sammantaget en bra överblick kring aktuell forskning om alienation och dess komplexitet”.

”Barn som tvingas välja bort en förälder” återfinns också som lästips av Bitte Wölkert, ansvarig bibliotekarie vid Juridiska biblioteket, i Sveriges advokatsamfunds tidskrift Advokaten, nr 5, 2019.

I nummer 5 2020 av tidskriften Socionomen menar socionomerna och familjebehandlarna med mera Ingrid Elmér och Anna Edin att ”Inom socialtjänsten måste vi börja ta föräldraalienation på allvar” och utvecklar sitt resonemang i en lång och initierad artikel som inleds med att de skriver: ”Vi skulle tro att de flesta socionomer inom socialtjänsten stött på familjer där ett barn uttrycker att det inte längre vill ha kontakt med en av föräldrarna. Avståndstagandet kan bero på exempelvis våld, missbruk, försummelse eller relationella svårigheter. Men ibland verkar avståndstagandet bero på något odefinierbart som det kan vara svårt att sätta fingret på. Tills man får rätt sorts glasögon och kan se att sådana här situationer beror på en problematik som heter föräldraalienation /…/ För egen del fick vi klarhet i att det finns både ett namn för och betydande internationell kunskap om just denna familjeproblematik när vi läste boken ”Barn som tvingas välja bort en förälder. Föräldraalienation i Sverige: fakta, rättsregler, erfarenheter” av journalisten Anna Lytsy och advokaten Christina Bergenstein”.

I Magasinet Paragraf skriver 21-04-02 fd chefsåklagare Bodil Borison i en artikel rubricerad ”När barn påverkas att välja bort en förälder” att ”Barn som tvingas välja bort en förälder är en publikation av författarna Christina Bergenstein, advokat och Anna Lytsy, journalist /…/ Enligt internationell vedertagen uppfattning kan föräldraalienation (parental alienation) kort beskrivas som ett förhållande då ett barn tvingas välja bort en förälder, som det tidigare haft en nära relation till, utan att det finns saklig grund för avståndstagandet och som sker på grund av den andre förälderns påverkan /…/ Internationellt finns en omfattande forskning på området. I Sverige finns nästan ingen offentliggjord forskning /…/ Samfällt är man av den uppfattningen att föräldraalienation är att anse som psykisk misshandel /…/ Föräldraalienation är av största relevans i vårdnadstvister”, se: När barn väljer bort en förälder.




Det har hunnit gå några år sedan ”Kosmosdialogerna – en intervju med universum” (Livsenergi/Massolit förlag) kom ut. Kosmosdialogerna är resultatet av flera års samarbete mellan mig och Ami Sundeman, som är medial vägledare (se www.amisundeman.se). Jag har intervjuat Kosmos, som är vad Ami kallar den universella intelligens som kommunicerar genom henne. Mina frågor utgår från hur vi människor kan förstå och förhålla oss till lidande, men sträcker sig vidare ända till universums tillblivelse, och tillbaka igen. Kosmosdialogerna liknar inget annat jag skrivit. De flera hundra samtal jag haft med Kosmos har fått mig att vidga min syn på… det mesta. Svaren jag fick när jag väl började fråga var helt enkelt för bra för att inte delge andra. Och på den vägen är det …











Och ”Fru Freud och jag. En historia om begär”, min roman utifrån psykoanalytisk teori från 2009, lever fortfarande. Jag låter lite sådant jag plockat ihop i min Fru Freud-gottepåse stå kvar nedan, ifall någon känner sig sugen: ”Fru Freud och jag är förstås särskilt spännande att läsa för en psykoanalytiker… jag tycker att den är vackert, poetiskt skriven… Av de ”patient”-skildringar jag läst från psykoanalys, är den kanske en av de mest inträngande, detaljerade och också plågsamma” Tomas Böhm, M-magasin

”Det är något visst över boken. Något nytt… Det är mycket snyggt… Anna Lytsys bok är inte ett avfärdande av psykoanalysen. Den är en omskrivning, ett inlägg som vill… skapa utrymme bortom de två rigida könskategorierna… Lytsys hjältinna talar från en position bortom systemet” Cecilia Köljing, Smålandsposten

”Den här romanen liknar inget annat. Jag sugs in i den och kan inte sluta läsa. Dels för att den är väldigt bra skriven. Dels för att den visar mig en värld som jag inte vetat något om” Magda Gad, QX

”Lytsys beskrivning av sex mellan kvinnor tillhör de bästa jag läst” Ann Heberlein, Sydsvenska Dagbladet

”Anna Lytsy ställer viktiga frågor om hur kön och begär betraktas inom dagens psykoanalytiska praktik. Och hon gör det genom en kvinnas intensiva och berörande berättelse” Cecilia Nelson, Göteborgs-Posten

”Få svenska romanförfattare lyckas med konsten att skildra en angelägen historia utifrån ett starkt berättarjag med en helt igenom okonstlad och övertygande språkdräkt. Anna Lytsy är ett lysande undantag” Filippa Mannerheim, Bibliotekstjänst

”Ett fantastiskt lustmord på en självupptagen man… Den har någonting som är väldigt bra… om hur man kan växa från ett destruktivt förhållande och gå ut till någonting som är nytt och bättre… den talar också om psykoanalysen och hur viktig den kan vara, men också svår” Magnus Utvik, Gomorron Sverige

“Analysens tvingande form och teoriernas resonemang om manligt-kvinnligt blir en lång och kampfylld väg till frigörelse från könsidentiteter och en sorts återfödelse som autonom människa... De drygt 400 sidorna som berättar om denna inre resa pulserar av olika sorters begär. Men framförallt blir man som läsare fascinerad av dialogen med Fru Freud under de många timmarna i soffan, de som återges så väl” Liv Beckström, Kommunalarbetaren

”Ett kvinnligt berättarjag...ger läsaren en initierad inblick i den analytiska processens innersta hjärta och nerv...Berättarjaget talar ur det analytiska utrymmets hjärta, med all den sorg och glädje detta innebär - och utan ett spår av ironi, distans, eller sökt intellektualisering. Detta ger skildringen en innerlighet som dock inte inrymmer ett spår av sentimentalitet...Psykoanalytisk ortodoxi, det vill säga reducerandet av psykoanalytiskt tänkande till stelnade formler och förenklingar utgör en frestelse för varje analytiker...är därför något varje analytiker måste brottas med. Fru Freud och jag ger en bild av denna brottning - vilket är desto mer uppfriskande i en tid då den levande psykoanalytiska teoriutvecklingen tenderar att förväxlas med dess ortodoxi" Psykoanalytikern Maria Yassa, Divan

”I Fru Freud och jag får vi ingående följa hela den psykoanalytiska processen… Det är… provocerande prövande… men också tragikomiskt och ironiskt. När hon kommer ut på andra sidan…har hon kommit svaret nära. Svaret på den fråga som Sigmund Freud själv inte tyckte sig riktigt kunna besvara…: Vad är egentligen innerst inne en kvinnas önskningar och behov?” Sara Hammarkrantz, Leva

”Anna Lytsys bok pekar mot behovet av… en ny utvecklingspsykologi” Leg psykoterapeut Anna Christina Sundgren, Insikten

Allra sist citerar jag med stolthet och glädje (och med hennes tillåtelse) vad författaren Lotta Thorsén skrivit på Bokcirklar.se: ”I Augustprisnomineringarnas tid -om det fanns ett Thorsénpris skulle jag ge det till Anna Lytsys roman Fru Freud och jag. Den berör mig längst in i själen OCH kroppen. Den begär min uppmärksamhet, gör mig uppmärksam på vad jag begär. Den är resonerande, känslig, kroppslig, smärtsam, lycklig, sorgsen, hemsk, härlig, rolig faktiskt och den berättar en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. För mig är det också igenkänning, både vad gäller analysrummet och resonemanget kring kön och identifikation, även om jag aldrig har formulerat det så tydligt som Anna Lytsys huvudperson i romanen gör, bland annat för att jag, som en verklig person, inte har samma bakgrund som hon. Men när jag läser och reflekterar så inser jag att det inte spelar någon roll. Jag tror verkligen på det hon säger. Läs, läs, läs, läs!!!” -------- Och ”Fru Freud och jag. En historia om begär”, min roman utifrån psykoanalytisk teori från 2009, lever fortfarande. Jag låter lite sådant jag plockat ihop i min Fru Freud-gottepåse stå kvar nedan, ifall någon känner sig sugen:
”Fru Freud och jag är förstås särskilt spännande att läsa för en psykoanalytiker… jag tycker att den är vackert, poetiskt skriven… Av de ”patient”-skildringar jag läst från psykoanalys, är den kanske en av de mest inträngande, detaljerade och också plågsamma”
Tomas Böhm, M-magasin

”Det är något visst över boken. Något nytt… Det är mycket snyggt… Anna Lytsys bok är inte ett avfärdande av psykoanalysen. Den är en omskrivning, ett inlägg som vill… skapa utrymme bortom de två rigida könskategorierna… Lytsys hjältinna talar från en position bortom systemet”
Cecilia Köljing, Smålandsposten

”Den här romanen liknar inget annat. Jag sugs in i den och kan inte sluta läsa. Dels för att den är väldigt bra skriven. Dels för att den visar mig en värld som jag inte vetat något om”
Magda Gad, QX

”Lytsys beskrivning av sex mellan kvinnor tillhör de bästa jag läst”
Ann Heberlein, Sydsvenska Dagbladet

”Anna Lytsy ställer viktiga frågor om hur kön och begär betraktas inom dagens psykoanalytiska praktik. Och hon gör det genom en kvinnas intensiva och berörande berättelse”
Cecilia Nelson, Göteborgs-Posten

”Få svenska romanförfattare lyckas med konsten att skildra en angelägen historia utifrån ett starkt berättarjag med en helt igenom okonstlad och övertygande språkdräkt. Anna Lytsy är ett lysande undantag”
Filippa Mannerheim, Bibliotekstjänst

”Ett fantastiskt lustmord på en självupptagen man… Den har någonting som är väldigt bra… om hur man kan växa från ett destruktivt förhållande och gå ut till någonting som är nytt och bättre… den talar också om psykoanalysen och hur viktig den kan vara, men också svår”
Magnus Utvik, Gomorron Sverige

“Analysens tvingande form och teoriernas resonemang om manligt-kvinnligt blir en lång och kampfylld väg till frigörelse från könsidentiteter och en sorts återfödelse som autonom människa... De drygt 400 sidorna som berättar om denna inre resa pulserar av olika sorters begär. Men framförallt blir man som läsare fascinerad av dialogen med Fru Freud under de många timmarna i soffan, de som återges så väl”
Liv Beckström, Kommunalarbetaren

”Ett kvinnligt berättarjag...ger läsaren en initierad inblick i den analytiska processens innersta hjärta och nerv...Berättarjaget talar ur det analytiska utrymmets hjärta, med all den sorg och glädje detta innebär - och utan ett spår av ironi, distans, eller sökt intellektualisering. Detta ger skildringen en innerlighet som dock inte inrymmer ett spår av sentimentalitet...Psykoanalytisk ortodoxi, det vill säga reducerandet av psykoanalytiskt tänkande till stelnade formler och förenklingar utgör en frestelse för varje analytiker...är därför något varje analytiker måste brottas med. Fru Freud och jag ger en bild av denna brottning - vilket är desto mer uppfriskande i en tid då den levande psykoanalytiska teoriutvecklingen tenderar att förväxlas med dess ortodoxi"
Psykoanalytikern Maria Yassa, Divan

”I Fru Freud och jag får vi ingående följa hela den psykoanalytiska processen… Det är… provocerande prövande… men också tragikomiskt och ironiskt. När hon kommer ut på andra sidan…har hon kommit svaret nära. Svaret på den fråga som Sigmund Freud själv inte tyckte sig riktigt kunna besvara…: Vad är egentligen innerst inne en kvinnas önskningar och behov?”
Sara Hammarkrantz, Leva

”Anna Lytsys bok pekar mot behovet av… en ny utvecklingspsykologi”
Leg psykoterapeut Anna Christina Sundgren, Insikten

Allra sist citerar jag med stolthet och glädje (och med hennes tillåtelse) vad författaren Lotta Thorsén skrivit på Bokcirklar.se: ”I Augustprisnomineringarnas tid -om det fanns ett Thorsénpris skulle jag ge det till Anna Lytsys roman Fru Freud och jag. Den berör mig längst in i själen OCH kroppen. Den begär min uppmärksamhet, gör mig uppmärksam på vad jag begär. Den är resonerande, känslig, kroppslig, smärtsam, lycklig, sorgsen, hemsk, härlig, rolig faktiskt och den berättar en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. För mig är det också igenkänning, både vad gäller analysrummet och resonemanget kring kön och identifikation, även om jag aldrig har formulerat det så tydligt som Anna Lytsys huvudperson i romanen gör, bland annat för att jag, som en verklig person, inte har samma bakgrund som hon. Men när jag läser och reflekterar så inser jag att det inte spelar någon roll. Jag tror verkligen på det hon säger. Läs, läs, läs, läs!!!”